SÅ BLIR DU BÄSTIS MED DIG SJÄLV:13 SMÅ STEG UT UR KOMFORTZONEN

Så blir du bästis med dig själv: Idag ska vi prata om hur en blir sin

egen bästis och om 13 små steg som tar dig ut ur komfortzonen

som håller dig tillbaka. Du vet det där stället vi pratade om förra

veckan där många av oss fastnar. Nu ska vi, framför allt, fokusera

på små goda gärningar och vänlighetsgester som kan hjälpa

dig att bli en bättre vän och medmänniska. Till dig själv.

Du är ju trots allt den enda människan du kommer

att leva ihop med i hela ditt liv…

SÅ BLIR DU DIN EGEN BÄSTIS

Välkommen till dag fyra av sju i artikelserien på temat vänlighet. I vanlig ordning vill jag dock börja med att rikta mig till dig som är ny här (ni andra kan glatt fortsätta vidare till nästa stycke): Välkommen till Växthuset! Detta är min blogg där jag (Evalena) skriver om personlig och professionell utvecklig. Eftersom detta är del fyra av sju, kan det kanske vara en bra idé att börja från början och läsa ikapp. Om det är bågot som tilltalar dig kommer länkar till de tidigare inläggen här: Vi började med att läsa om hur goda gärningar kan hjälpa mot smärta och stress och följde upp med 50 goda gärningar du kan göra idag. Efter det diskuterade vi hur delad glädje är dubbel glädje och vad vi skulle kunna göra för att sprida den glädjen vidare.

Till dig som läser, oavsett om du just hittat hit eller tillhör min trogna läsekrets, vill jag säga att jag hoppas du hittar något som intresserar dig i dessa texter. Och att det kanske kan inspirera dig att anta min veckolånga vänlighetsutmaning som jag introducerar i slutet av den här temaveckan. Har du särskilda önskemål om ämnen du skulle vilja se att jag skriver om får du gärna lämna ett litet meddelande om detta i kommentarsfältet här under, e-mail eller via någon av mina sociala mediekonton.

Sådärja! Nu när jag hälsat dig välkommen tycker jag att vi sätter igång med dagens inlägg. Följ med mig in i salongen så berättar jag mer om de 13 små steg du kan ta för att lämna komfortzonen bakom dig för gott och börja leva ett gladare och vänligare liv.

Tydliggörande: Vissa länkar här på bloggen är så kallade affiliate links och om du väljer att köpa produkter genom dem får jag en viss ersättning för det. Om du vill veta mer om hur dessa länkar fungerar och varför jag har valt att använda dem kan du klicka här.

Mitt föregående inlägg handlade om hur svårt det kan vara att ta sig ur komfortzonen, och vi funderade lite kring vad som ligger bakom den där känslan av att det är något som håller en tillbaka. Till och med i situationer där vi längtat efter, och sett fram emot, den utmaning/förändring vi står inför.

Nu när vi har kartlagt orsakerna bakom den här sortens handlingsförlamning, ska vi istället sätta fokus på vad du, rent konkret, kan göra för att komma igång med vänlighetsutmaningen. Målet med dagens inlägg är dels att hjälpa dig att lämna komfortzonen, dels att du ska få möjlighet att känna efter hur det känns att bygga en ny värdegrund och börja leva ett vänligare liv.

Du kanske minns att jag nämnde att vissa som antar den här utmaningen kan behöva börja med att öva på sig själva innan de funderar över vad de kan göra för någon annan. Och det är precis vad vi ska göra idag. Vi ska titta på goda gärningar och vänskapliga gester du kan – och borde! – skämma bort dig själv med. Saker du kan göra för att sluta fred och bli vän med dig själv.

Jag skulle vilja påstå att vänlighet i grund och botten handlar om livsfilosofi, och att vår livsfilosofi är ett i allra högsta grad levande avtal vi sluter med oss själva. Enkelt uttryckt är livsfilosofin som en slags regelbok där vi slår fast vad vi tror på och vilka värderingar/inställningar/attityder vi har. Den förklarar sedan hur vi, i enlighet med vår tro och våra värderingar/inställningar/attityder, vill leva våra liv och färhålla oss till vår omgivning. Den regelbok vi har skrevs i begynnelsen av våra föräldragestalter (de som bidrog till vår uppfostran), men någonstans i tonåren började författaransvaret att förskjutas för att, till sist, landa på våra egna axlar. När boken väl är vår har vi full kreativ kontroll och frihet att redigera den så att den stämmer överens med det liv vi vill leva. Men av olika orsaker är det väldigt många som aldrig gör det. Väldigt många som istället tillbringar sina liv med att leva enligt någon annans livsfilosofi. Även om den skaver, eller till och med kväver. Och det är kanske inte så konstigt som det kan låta.

Vi människor är vanedjur och vi har en tendens att fastna i våra cirklar, vare sig vi trivs i dem eller inte. Vi gör som vi alltid gjort. Man vet ju vad man har men aldrig vad man får, som de ordspråksskadade brukar säga. Jag tycker att det är så förbaskat sorgligt. Men aldrig kommer väl mitt mantra om att ta baby steps, små steg, så väl till sin rätt som när det gäller just detta att våga välja välmående. Att förändra sig själv och sitt sätt att tänka, vara och agera är en process. Att skapa nya vanor, lära oss tänka i nya banor och bli bekväma med ett helt nytt beteendemönster måste vara något som får växa fram. Och nu ska jag bjuda på 13 små steg ut ur komfortzonen och mot ökat välmående. Steg du kan ta, om du så vill, ett i sänder och låta förändringen ta den tid den behöver få ta för att den ska passa just dig och fungera i ditt liv.

Ett tips, ifall tanken fortfarande känns främmande, är att försöka ta bara ett litet steg och prova det förslag som känns minst jobbigt. Klarar du det gör du antingen om samma sak imorgon, eller så provar du något nytt. Försök att låta varje dag innehålla åtminstone en vänlig gest och försök att umana dig själv att våga lite mer varje dag. Med varje positivt gensvar du får kommer ditt självförtroende och din självkänsla att öka en smula.

HAR DU (HAFT) EN riktigt DÅLIG DAG?

En riktigt dålig dag? Kanske börjar den med att du försover dig, eller så vaknar du utan att känna dig ordentligt utvilad. Resultatet är detsamma. Du börjar dagen sur och grinig och det blir bara värre i takt med minutvisarens tickande vidare. Du spiller kaffe, skippar frukosten, missar bussen/tunnelbanan eller fastnar i någon trafikstockning. Du blir sen till jobbet, får skippa lunchen och innan eftermiddagsfikat önskar du att du bara hade stannat hemma istället för att ens försöka handskas med denna eländesdag.

Ja, vissa dagar kan verkligen kännas som evighetslånga uppförsbackar. Täckta i blåis. Som det regnat på. Och du har, så klart, varken dubbdäck eller spikskor när de drabbar dig. När det är som värst är det inte ens bara en dålig dag. Nejdå. Ibland kommer de där dagarna lika tätt som rörpärlor på en tråd och blir till långa perioder av eländes elände.

Om du har en sådan dag just idag, prova att stanna en stund, ta några djupa andetag och säg några snälla ord till dig själv. Väldigt många tar ut ilskan och frustrationen på sig själva och/eller skuldbelägger sig för allt som gått, går och fortfarande kan gå fel. Gör inte det. Du kan inte göra något åt det som redan gått fel, men du kan fortfarande vända dagen till något oändligt mycket bättre än vad du upplever just nu.

Här kommer fyra enkla tips på vad du kan göra för att sätta ner foten, bryta mönstret och vara snäll mot dig själv. Tre är tips du kan ta till när du är mitt uppe i kaoset och det fjärde är kanske mer förebyggande. Ett tips som kan hjälpa till att minska antalet dåliga dagar. Jodå, det går, men det kan ta lite tid.

Ta en paus och lugna dig

Det kan kännas som ett riktigt dåligt råd, men det är viktigt att stoppa en dålig dag från att bli sämre. Det eskalerar så lätt till en negativ spiral där du börjar behandla dig själv, och andra, på ett sätt som kan få ödesdigra konsekvenser.

Börja med att gå bort från “katastrofområdet.” Oavsett om det är en mattallrik som hamnat upp-och-ner på golvet, något som krånglar på jobbet, ett gräl med en familjemedlem, bångstyriga barn som inte lyssnar eller vad det nu må vara blir ingenting bättre av att du stressar upp dig och börjar säga/tänka elaka saker om dig själv. Och inte blir det bättre om du tappar fattningen och börjar skrika otidigheter och kasta saker omkring dig heller.

Gå ut ur huset om du kan. Ställ dig på bron, ta en promenad eller gå åtminstone och ställ dig vid ett (öppet) fönster en stund. Ta några djupa andetag. Lyssna på ljuden du hör där ute. Lukta på de dofter du känner. Bor du inte någonstans där luften känns särskilt frisk (hej, London!) kan du plugga in hörsnäckorna en stund och lyssna på något lugnande på telefonen istället. Kanske någon musik du gillar, en bok du lyssnar på, ljudet från något naturprogram eller en video med ett barn som skrattar så det kiknar? Lukta på något fint. Parfym på en näsduk. En burk kanel. (!) Det spelar ingen roll vad det är så länge det är något du gillar. Smek med handen över något mjukt. Plocka upp katten, om du har en. Ta en mjuk vante du gillar eller en tröja som alltid får dig att må bra. Smaka på något du förknippar med glädje eller trygghet. Engagera så många av dina sinnen du kan med intryck du vet har en positiv inverkan på ditt humör.

Det händer nästan aldrig att du befinner dig i en situation där ingen av de här förslagen är möjliga, men du kan ju alltid vara smart och stoppa ett litet krispaket i fickan, handväskan eller handskfacket. Du kan även träna dig själv genom att välja ut några saker som du ser till att alltid ha till hands och använder just för att lugna dig. Kanske:

- - Några speciella tepåsar?
  - En liten flaska med doftolja?
  - En liten bit fuskpäls?
  - Ett litet fotoalbum med bilder på dina älsklingar, favoritstället på jorden eller något/någon du drömmer om?
  - En pastillask med några små halstabletter, anisfrön eller en ruta mörk choklad?
  - En särskild spellista på telefonen?

Bara du vet vad som kan tänkas fungera bäst för dig, men kom ihåg vad jag sade om att vi är vanedjur. Även detta är något du kan öva på. Om du börjar göra något speciellt varje gång du är stressad, upprörd, ledsen eller arg så kommer din hjärna snart att göra en koppling där. Aha, vi är ledsna nu, då vill vi ha en kopp örtte och den där mjuka filten! Eller kanske Men jäklar vad arg jag blir – fram med kanelburken och spellistan med zen-musik! När kopplingen gjorts kommer du att börja känna nästan som ett litet sug efter vad det nu är du vant dig vid när just den känslan kommer.

Att öva på djupandning är alltid något du kan ha nytta av och en annan strategi som går hand i hand med de förslag vi just gick igenom är att försöka göra något speciellt för att avsluta en riktigt dålig dag. Även om du lyckades sätta stopp för den just när allt gick fel. Innan du går och lägger dig för natten, skaffa dig en liten imorgon-blir-en-bättre-dag-ritual så att du är lugn, glad och/eller på gott humör när du kryper ner i sängen. Testa att ta ett varmt bad med en speciell badbomb eller badolja. Ge dig själv en massage. Särskilt hårbotten, händer och fötter är lätta att massera själv och det kan vara väldigt rogivande. Gör iordning en varm dryck (men inte något du dricker varje dag!), tänd ett ljus och läs några sidor i en god bok. Dansa runt i nattsärken, eller spritt språngande naken för all del, till musik du blir glad av.

Prova dig fram och experimentera med olika varianter, smaker, lukter o.s.v. till du hittar de kombinationer som passar just dig. Du kommer att veta när du hittat rätt och då har du verktyg att ta till mitt i krisen och som en extra belöning i slutet av en riktig skruttdag.

BOKA IN ELLER PLANERA EN BELÖNING

Var inte hård mot dig själv om du försökte få stopp på en dålig dag, men det kändes lite som att försöka stoppa ett skenande lok med bara händerna. Du har inte misslyckats och du är inte misslyckad! Ibland spelar det ingen roll vad vi gör. Vi kan prova alla knep vi lärt oss, men dagjäkeln har helt enkelt bestämt sig för att vara dålig.

Att sjunka ner i självförakt (igen) för att vi inte lyckades med något är en sällsynt dålig idé. Ingen blir bättre, eller lär sig fortare, för att man säger elaka saker åt dem. Det är lika sant när det handlar om dig själv som om vi talar om någon annan. Släpp taget om eländet och ge dig själv något att se fram emot istället. Detta är så klart till viss del plånboksrelaterat, men du kan hitta på något lyxigt, spännande eller speciellt som passar just din budget.

Kan du kanske bjuda ut dig själv på middag? Boka in en (tema)helg med bästa vännen? Eller är det kanske äntligen dags för en lyxhelg med dig själv på temat “ta mina drömmar på allvar“? Dags att sluta avfärda dina drömmar som barnsliga fantasier och istället sätta igång att förvandla dem till smarta mål? Något riktigt spännande, intressant och, ja rent av lyxigt, att se fram emot skulle ju kunna vara en ledig helg där du kan lägga upp en handlingsplan för hur just dina drömmar skulle kunna förverkligas.

En sådan helg kan tillbringas hemma och den behöver inte kosta ett öre extra, men att ta sig själv på allvar är något alltför många struntar i. Gör inte det. En del av att vara snäll mot sig själv är att vilja det bästa för sig själv, precis som du vill det bästa för dina vänner, dina barn eller din familj. Men du måste börja med att måna om dig själv som du månar om dem. För att du är värd det.

FIRA FRAMGÅNGAR OCH RÄKNA VÄLSIGNELSER

Ibland, när du är mitt i en riktigt dålig dag, kan det kännas som om allt drabbar just dig. Eller som om inget någonsin går din väg. Det är inte så konstigt om det känns så, men om du kunde mäta sanningshalten i detta påstående skulle du se att det inte stämmer. Vi har bara en tendens att låta det dåliga överskugga det som faktiskt är bra.

I mer än 30 års tid har jag delat ut tacksamhetsjournaler till människor omkring mig. Ifall du inte vet vad jag pratar om kan jag berätta att en tacksamhetsjournal är som ett mellanting mellan en dagbok och en så kallad BuJo, eller bullet journal. Här börjar du på första sidan, precis som vanligt, och skriver ner något du är arg, ledsen eller besviken över. Sedan vänder du på boken och börjar (från sista sidan) skriva ner något du är glad eller tacksam över. Sådant som gått bra, saker du är stolt över osv.

Jag kan avslöja att jag tvivlar rätt starkt på att det någonsin har varit en välkommen gåva! En hel del som fått en har senare berättat att de blev rätt sura. Att de tog det lite som att jag försökte tala om för dem att det var något fel på deras liv. Och det var ju precis så det var. Men nu kommer vi fram till pudelns kärna: Förr eller senare plockas den här boken ändå fram ur den skamvrå den först förpassades till. Oftast sker det i samband med någon riktigt mosterdålig dag då mottagaren bara var tvungen att få häva ur sig en hel hög av uppdämd ilska. Orden flödar och pennan formligen flyger fram över sida efter sida, medan alla oförrätter och orättvisor de burit på radas upp. Det är nästan som att peta hål på en varböld.

Det fina med den här journalen kommer fram efter att den där första kräkslistan, som jag brukar kalla den, nedtecknats. För de allra flesta är det nämligen så att den dåliga sidan är finit. Den är begränsad. Oftast är det samma saker vi harvar om och om igen när vi blir upprörda. Jag känner till exempel en människa som envetet trillar mer än 20 år bakåt i tiden och börjar dra upp samma upplevda oförrätt varenda gång de hetsar upp sig över något. Det är som ett gammalt sår som aldrig får chansen att läka. Men när alla sorger och bedrövelser förts in i journalen, så upptäcker man ganska snart att nästa gång man vill skriva in något elände så står det redan där. Och till slut måste man helt enkelt göra något åt det.

Plussidan brukar däremot fortsätta växa. När vi väl kommer igång och börjar tänka på saken upptäcker vi snart hur mycket det finns som vi faktiskt gillar. Hur mycket som kan göra oss glada. Allt vi har att vara tacksamma över. Det är väldigt svårt att fortsätta leka Ior, du vet den där stackars åsnan i Nalle Puh, när du har tydlig bild av hur det egentligen förhåller sig i handen.

Själv försöker jag tänka på något att lägga till i min lista varje morgon. Det kan gå månader mellan varven jag har något surt att komma med (även om COVID och vissa politiska beslut och figurer varit påfrestande på sistone); men aldrig har jag upplevt en dag då jag inte kände en oändlig tacksamhet för något. Inte en! Sedan jag började bokföra mina känslor. vill säga.

EGENTID I FÖREBYGGANDE SYFTE

Ibland är förebyggande åtgärder långt mer effektiva än krisinsatser. Och det finns faktiskt något du kan göra för att minska antalet dåliga dagar i ditt liv. Jo, det är sant! Det är nämligen så att väldigt ofta när vi har en dålig dag så hänger vi upp oss på saker som, när allt kommer omkring, egentligen inte spelar så stor roll.

Om du, till exempel, spiller morgonkaffet eller frukostgröten över den nystrukna blusen/skjortan, minuterna innan du måste rusa ut genom dörren, kan det sätta igång en kedjereaktion som förstör resten av dagen. Men egentligen kanske det inte är kaffet eler gröten som är det verkliga problemet. Kan det vara så att du får för lite sömn? Är du för dåligt organiserad så att du inte har ett färdigt ombyte? Har du för lite tid till dig själv innan du måste iväg till jobbet? Eller har du kanske något orosmoln som hänger över dig och får dig att känna dig lite extra skör?

Egentid är ett ord som ofa får mig att gnissla tänder för att det används av folk som är utmattade och vill slippa ifrån sina ungar, partners eller andra familjemedlemmar en stund. Det som skaver i mig är att människor som gör så indirekt lägger skulden för deras dåliga dag, eller dåliga mående, på sina närmaste. Och jag kan tycka att det är en smula ohederligt. Tänk om vi istället kunde se på egentid som något vi behöver för att må bra, orka mer och slippa hamna i de där paniktillstånden då vi bara vill rymma hemifrån? Och, kanske ännu viktigare, som något som är ett lika självklart behov som att äta mat eller uträtta sina behov. Ingen (frisk) människa skämsöver att de behöver äta eller bajsa, men väldigt många har fått sig itutat sedan barnsben att vila är lika med lathet och något man kan ägna sg åt “när jag ligger i kistan.”

I min ungdom glamouriserades även tanken att det på något sätt skulle vara vackert att slita ut sig i förtid och dö ung. “Att bli ett vackert lik.” Något så in i bänken dumt att jag nästan får plocka fram min lilla bok och skriva ner några nya kräksrader på minussidan. Vi har ett enda liv och det är så oändligt värdefullt. Det finns så mycket fint att upptäcka, så mycket glädje, hopp försoning och medmänsklighet. Och sedan ska vi inte ens tala om alla spännande platser vi kan se och utforska, för då tar detta inlägg aldrig slut.

Min tro är att det är ovillkorlig kärlek vi inte kan känna (åtminstone inte fullt ut) förrän vi accepterar oss själva. Att älska sig själv kan vara nästintill omöjligt att föreställa sig, men acceptans kan vi klara av. Det är något vi är vara vid. Vi accepterar en himla massa som vi inte ens gillar, och vi klarar av att vara hövliga och behandla grannar och arbetskamrater och, till och med, somliga familjemedlemmar med respekt och god ton. Kan vi göra det för dem, kan vi rimligen lära oss att göra detsamma för oss själva. Det är en bra start. Men jag gillar att tänja på gränser, så jag föreslår att du tar det ett litet steg till.

Hitta en stund, säg en kvart till att börja med, som är bara din. Den stunden är grundstenen till din egentid. Det ska vara en stund som du vet alltid är din, oavsett vad som händer, och du ska ta vara på den varenda dag. Jag är en nattuggla som avskyr tidiga morgnar mer än ärtsoppa (och jag gillar verkligen inte ärtsoppa!), men för mig fick den stunden vara i svinottan innan jag väckte barnen. I början kändes det som värsta nedköpet att ge upp en extra halvtimme i sängvärmen för att masa mig upp, tända ett ljus och sitta alldeles ensam i soffan med en kopp kaffe och mitt sprillans nya anteckningsblock. Jag minns hur jag satt där och klippte med ögonen och tyckte att det kändes fånigt. Skämmigt rent av. Men jag hade läst psykologi och visste att det tar 30 dagar att vänja sig vid något nytt, så jag var mållåst på att härda ut i en hel månad.

När jag ändå satt där, tänkte jag, kunde jag ju i alla fall passa på att skriva ner veckans matlista. Och en inköpslista. Och så kom det sig att jag sakta men säkert började bli mer organiserad. Min morgonstund hjälpte mig att fokusera mina tankar, och den blev början på ett äventyr som tog mig – en lusfattig, enastående fembarnsmorsa från Sundsvall – och mina barn ut ur vad som hade blivit min komfortzon till ett helt nytt liv i London. Men det hände inte på en dag, kan jag lova. Det var en lång serie av små steg som till slut tog mig till det som varit min barnsliga fantasi. Min dröm som jag förvandlade till ett mål. Ett mål som jag, till sist, nådde. Och det kan du också göra.

Tillåt dig att ta den där stunden varje dag. Fundera på vad just du skulle behöva för att fylla på energireserven. För mig var det tystnad och levande ljus. Vad är det du längtar efter? Se till att du gör något som ger dig glädje. Du kan rita, skiva dagbok eller någon typ av BuJo, börja skriva dikter, lära dig spela ett musikinstrument eller göra något annat som du älskar eller drömt om att göra. Var snäll mot dig själv genom att ge dig lite en smula egentid varje dag och känn efter vad det är du längtar efter. Verkligen längtar efter.

Och en annan sak som kan hjälpa är att skriva ner allt som gått bra och allt som inte gick fel.. Om du tog dig tid att äta lunch, hann med att gå till gymmet eller yogan, såg till att ungarna hade mat i magen och kläder på kroppen och kom till skolan med rätt rygga och hemläxan såväl gjord som nedpackad och toppade allt detta med att gå ut med hunden är du ju värd ett diplom! Skriv ner dessa framgångar och fira dem. (Helst inte med godis.) Gör något roligt av vardagslunken och ryggdunka dig själv för allt du kan bocka av från din göra-lista. Det blir ännu roligare om du även skriver ner alla missöden du lyckades undvika. Om du inte spillde kaffe på chefen; inte missade bussen, inte glömde att hämta barnen o.s.v. sä är du helt klart en champion!

Fira att du tagit dig igenom ännu en dag, Det blir liksom roligare så.

HAR DU EN SKEV SJÄLVBILD?

Skeva självbilder har förstört fler liv än vi anar. Vi är så fullmatade med intryck om hur vi ska vara och se ut att vi sällan klarar av att se vår egen spegelbild och förhålla oss helt neutrala det vad vi ser. Faktum är att de flesta av oss ser saker i spegeln som inte finns där. Vi får för oss att näsan är för stor, att läpparna inte ser ut som de ska, att ögonbrynen inte är tillräckligt symmetriska o.s.v. Vi står där och nyper oss i fläsket (vare sig vi har något eller inte), drar i hårtestar och gör grimaser åt oss själva. Och för varje gång vi gör så mejslar vi bort ytterligare en skärva självacceptans. Dessutom skickar vi signaler till de som ser oss göra så.

Barn lär sig tidigt att söka fel i sina egna utseenden när den vackraste människan de vet, normalt en mamma eller pappa, dagligen står och hatar sitt eget utseende. Eller i ord säger att de minsann inte är fina. De flesta liknar någon av sina färäldrar, så om jag ser ut som du och du säger att du är ful då måste ju även jag vara ful. Så tänker det lilla barnet. Men nejdå, säger föräldern, Inte du. Du är ju jättefin! Men barn är inte så lättlurade som vi gärna vill tro. De förstår. De vet. Detta är en ond cirkel som vi behöver bryta. För vår egen skul och för alla barns skull. Vi kan ju inte bara fortsätta acceptera att folk slutar leva sina liv för att de fått för sig att de inte duger. På grund av en näsa. Eller en överläpp som inte ser ut som någon annans.

Att älska sin egen spegelbild är lika svårt som att älska sig själv för den som lever i självhat. Men det går att hitta en plats där du kan sluta fred med ditt utseende. En del i den utvecklingen är att lära dig att faktiskt se dig som du ser ut. Inte så som du tror att du ser ut. En annan del är att fokusera mer på vem du är, på din potential och vem du vill vara. Det är ett viktigt led i arbetet med att bli din egen bästis. Att aldrig vara nöjd med vem, vad eller var du är eller med vad du har uppnått hittills i livet är att vara ovänlig mot dig själv. Och så skulle du nog inte bete dig mot en vän.

Var snäll mot dig själv genom att sträva efter självacceptans. Försök hitta ett läge där du kan släppa oron över sådant som faktiskt inte betyder något. När folk dör falnar bilden av hur de såg ut i våra minnen, men känslan de gav oss när de var nära glömmer vi aldrig. Det de gjorde lever kvar i oss. En krokig näsa? Nej, det är inte det vi minns. Det var aldrig det som var viktigt.

Här kommer fyra tips på saker du kan göra för att acceptera, och bli vän med, dig själv och din egen spegelbild:

BESTÄM DIG FÖR ATT VARA SNÄLL

Vänlighet börjar med din livsfilosofi och en del av den är ditt sätt att tänka. Tänk, till exempel, på hur annorlunda hela din världsupplevelse är när du känner dig glad. Om du har barn, husdjur, syskon, föräldrar eller en partner vet du säkert att tålamodet tryter när du är arg, stressad eller missnöjd med något. Om du aldrig gjort eller sagt något något du ångrar till någon av dem skulle jag gissa att du antingen är en ängel eller att du lider av selektiv minnesförlust. Vi är, helt enkelt, inga lysande representatnter för oss själva när vi är ur balans. Och det drabbar oss själva minst lika mycket som, om inte mer än, det drabbar de vi älskar.

Att vara snäll är inte bara en utåtriktad handling, utan i allra högsta grad något som påverkar oss själva. Vara snäll mot dig själv. Var ärlig och erkänn att du, i grund och botten, är en bra person. Var åtminstone lika generös i sättet att vara mot dig själv som du är mot din familj och dina vänner. Och jo, det är något du kan bestämma dig för.

LE OCH SÄG SNÄLLA SAKER

I listan med 50 förslag på goda gärningar nämnde jag hur ett leende kan betyda så mycket för en annan människa. Att det är något som för oss närmare varandra. Men vissa människor kan gå hela dagar, veckor eller till och med månader utan att mötas av ett enda leende. Nu kan vi ju inte gärna gå omkring och avkräva andra människor leenden (även om vissa män verkar tro det), men vad vi kan göra är att åtminstone le mot vår egen spegelbild.

När vi ler ökar också mängden av så kallade glädjehormoner i hjärnan, och du känner dig gladare och mer tillfreds. Om du aldrig skulle drömma om att möta din bästis, eller den du älskar, med en grimas och en kommentar om hur ful hen är, kanske det vore bra om du bestämde sig för att sluta göra så mot dig själv. Värt att prova, i alla fall.

UNNA DIG OCH SATSA MER PÅ SJÄLVOMSORG

Self care, eller självomsorg som författaren Cecilia Ekhem kallar det, är ett uttryck som blivit populärt på senare år. Tråkigt nog verkar dock många förknippa det med dyra inköp av allt från speciella hudvårdsprodukter till yogakort och utlandsresor. Självomsorg behöver dock inte kosta ett öre. Att ta väl hand om sig själv kan innefatta så mycket, men det är definitivt att vara vänlig. Mot sig själv. Att få tillräckligt med sömn, att äta frukt och grönsaker, att få någon form av regelbunden motion för kropp eller knopp utifrån de egna förutsättningarna är alla bra exempel på självomsorg. Att sitta i naturen, lyssna på ljudet av kvittrande fåglar, vinden i träden och rinnande vatten. Eller kanske bara att sitta hemma och kura under en filt.

Jag tror på vikten av att unna sig själv, men med det menar jag varken att sätta sprätt på pengar eller att äta/dricka något. För mig handlar att unna sig om att förstå vikten av att belöna sig själv med sådant som hjälper till att ladda batterierna och fyller på självkänslan. Ibland kan det, så klart, vara att köpa något. Du behöver inte vänta på att någon annan ska ge dig det du önskar dig (och vara sur om de inte fattar vinken). Du kan ge dig själv presenter. Men även här har jag, så klart, ett litet tips. Köp inga småsaker och inget du kan konsumera. Sådant som vi äter eller dricker och saker vi förbrukar ganska snabbt har inget längre värde. De gör oss glada för stunden, men om tre månader minns vi inte ens att vi köpte dem. Självomsorg och att unna sig handlar om att skapa mervärde. Om att ge dig själv något som du verkligen vill ha och/eller behöver, istället för vad du är sugen på just nu.

SLUTA ATT DÖMA

Det eviga kritiserandet av allt och alla är ett elände som vi alla gör oss skyldiga till i någon utsträckning. Och det är ett jäkla oskick. Människan behöver öva sig i medkänsla och positivitet [1] istället för att kritisera allt och alla. I alla dina roller, som chef, kollega, förälder eller vän, är sättet du bemöter andra på något som för med sig konsekvenser. Vår vänlighet, eller brist på vänslighet, kan göra eller förstöra en annan människas dag. Och, i förlängningen, vår egen.

Lägg ner kritiserandet och dömandet. Vad spelar det för roll för dig vad grannens unge har för färg på håret? Vad gör det för skillnad i ditt liv om grannen kör en SAAB eller en Volvo? Och varför lägga ner tid på att kritisera andras kläder eller kommentera deras utseende? Jobba på att tro på dig själv istället och försök komma till ro med faktumet att ditt gillande eller ogillande inte spelar någon som helst roll. Det får dig bara att må dåligt. En del av att vara snäll mot dig själv är att välja det bästa för dig själv. Och för att få det bästa måste du tro på dig själv och sluta bekymra dig så mycket om vad andra människor kan tänkas tycka eller säga om den saken.

Bäst av allt: Ju mindre tid du lägger på att kritisera och döma andra, desto mindre tid kommer du att lägga på att racka ner på dig själv. I det eviga bedömandet och kritiserandet ligger också ett oförtrutet jämförande som inte är nyttigt. Du duger. Du är värdefull. Du är älskad. Det räcker ganska långt, eller hur?

ÄR DU FÖR HÅRD MOT DIG SJÄLV?

Sluta försöka vara perfekt. Det är nästa lilla steg som kommer efter att du slutat kritisera och döma. Perfektion för bara med sig en massa problem. Först och främst för att perfektion är en illusion. Vad är egentligen perfekt? Vem är egentligen perfekt? Och är det inte, om vi ska vara helt ärliga, lite trist när alla plötsligt får för sig att perfektion är ett ankfejs? Eller tatuerade ögonbryn?

Människor som sätter perfektion som någon slags standard för sig själva känner sig i regel misslyckade eftersom den där perfektionen aldrig går att uppnå. Och det är det som, affärsmässigt sett, är det geniala i hela konceptet. Att det är ouppnåeligt. Och just därför går det att få i övrigt fullkomligt normalt funtade människor att sätta nästan alla sina pengar och en stor del av sin mentala hälsa på spel för att försöka nå den där perfektionen. För då… Ja, vaddå?

Om du är för hård mot dig själv och ständigt är på jakt efter utseende- eller prestationsmässig perfektion – har du prövat att stanna upp en stund och fråga dig själv vad det ör du tror att den där perfektionen kommer att ge sig som du inte redan har? Eller inte skulle kunna få även utan perfekta ögonbryn? Eller utan att komma i en viss klädstorlek? (Eller vad det nu är för perfektion just du är på jakt efter.)

Jag har svårt att tänka mig något mer ovänligt än att göra det omöjligt för någon att få vara med. Att få känna att de duger. Att få vara sig själva. Det gäller oavsett om det är dig själv, en vän eller någon du älskar som du behandlar så. Men faktum är att du sannolikt inte skulle göra så mot någon annan om du inte gör det mot dig själv. Istället för att sätta “perfektion” som din standard, försök istället att förbättra dig själv ett steg i taget och sätta nya mål allteftersom du uppnår de gamla. Men du. Låt målen handla om något annat än ditt utseende.

Här kommer, avslutningsvis, fem små steg på vägen mot att bli din egen bästis. Försök att visa, eller ge, dig själv:

FÖRLÅTELSE

Förlåt dig själv. Oavsett vad det är du tror att du har gjort. Oavsett om du faktiskt har gjort något riktigt gräsligt. Det måste alltid finnas plats för försoning och, om du tänker efter, bygger hela vårt rättsväsende på den principen. Även den som gjort något riktigt hemskt kan få förlåtelse och en andra chans.

Är det så att du straffar dig själv för något du har gjort? Eller kanske för något du har sagt? Hände det något som du inte är särskilt stolt över? Misslyckades du med att stå upp för dig själv och lät någon annan behandla dig illa medan du fick bära skulden? Gick du miste om en chans till något speciellt på grund av att du var för rädd att…? Gjorde du bort dig på jobbet? Glömde du något du skulle ha gjort?

Oavsett vad det är du ångrar, straffar dig själv för eller skäms över måste du jobba på att förlåta dig själv. Vägen till den där försoningen kan gå via olika rutter för olika personer. Somliga finner den i tron på något större. En högre makt. Andra söker den via meditation eller någon typ av dagboksskrivande. Det finns även livscoacher, psykologer, samtalsterapeuter, diakoner, samariter, mentorer och en hel uppsjö med andra personer, tjänster och ideella föreningar som inte gör annat än att hjälpa människor som är i din situation. För en sak måste du veta, även om du inte tagit det till dig än. Vad det än var som hände, vad det än var du gjorde, eller inte gjorde, så har någon annan människa varit i exakt samma situation. Eller en som är väldigt lik din.

När vi fastnar i vår egen rädsla för vad folk ska tycka, tänka eller säga om oss (för det är ju oftast rädslan för det eviga dömandet som vårt självhat bottnar i) finns det en teknik som brukar hjälpa de flesta jag har jobbat med genom åren. Tänk på någon kändis som gjort bort sig riktigt ordentligt och fått skämmas inför alla världens kameror, men som ändå fått fortsätta gå ut och möta reprtrar som aldrig slutar fråga om det och människor som skrattar åt (eller spottar på) dem. Som får försöka hanskas med drivor av brev och kommentarer online såväl från besvikna fans till upprörda “vänner av ordning.”

Tänk på engelske kronprinsen Charles som, när han var gift med Diana som var hela världens prinsessa, sade till sin nuvarande hustru att han önskade att han kunde få vara en tampong tryggt vilande i hennes sköte. Jo, det är sant! Han gjorde det. Och telefonlinjen var, så klart, avlyssnad av engelska underrättelsetjänsten. Och någon läckte inspelningen till pressen. Det blev SKANDAL! Men inte kunde han gå och gömma sig någonstans och skämmas inte. Tänk på alla politiker som ertappats med rumporna bara, som man säger, i alla möjliga pinsamma eller rent av ohederliga situationer. Vissa fick avgå, så klart, men alla vet vad de gjorde och det finns nedskrivet i olika arkiv eller, om det hänt i modern tid, på Internet. Allt finns kvar på Internet.

Tänk på amerikanska skådespelerskan Jennifer Lawrence som vid fler än ett tillfälle lyckats trilla i bästa galastassen inför hela kändispressen och alla andra superkändisar. Tänk på Donald Trump som ertappats med att ljuga mer än 25000 gånger sedan han blev president och som anklagats för det ena brottet och pinsamheten efter den andra av såväl familjemedlemmar som anställda och folk som bara kommit i kontakt med honom av olika anledningar. Tänk på Oscarsgalan då Hollywoodeliten samlas för att fira sig själva. Hur många gånger har inte någon av kändisarna som läser namnen på vinnarna lyckats säga fel namn eller ent av dela ut priset till fel vinnare. Pinsamt värre. OJ Simpson åtalades för mordet på sin fru. Johnny Depp har precis bråkat med engelsk media i Högsta Domstolen här i London angående vem som egentligen slog vem under äktenskapet med Amber Heard. Hon bajsade i hans säng. Han kastade en telefon på henne. De spelade in varandras utbrott och filmerna finns nu online. Hela världen vet och båda befinner de sig i rampljuset. Fast Johnny fick kicken från rollen som Grindewald resten av J.K. Rowlings Fantastical Beasts-filmer.

På hemmaplan ser jag att en massa kändisar lyckats visa sig mer eller mindre nakna i olika situationer. Förre vänsterledaren Lars Ohly visade snoppen på Instagram när han skulle visa upp en tatuering. En himla massa kändisar får se sina kärlekssorger serverade som underhållning och häcklas i kommentarsfälten när de har det som jobbigast. Men det ingen verkar släppa, hur många år som än gått, är Mona Sahlin och hennes jäkla Toblerone.

Usch, Jag känner hur min hjärna blev lite dimmigare av att läsa om alla dessa kändisskandaler, så det får räcka med exampel nu. Googla på bara om du behöver fler eländen att jämföra dig med för att inse att ditt eget kanske inte är så fruktansvärt oöverkomligt ändå.

Oavsett vad det är du straffar dig själv för är det dags att släppa taget och låta eländet rinna av. Självhatet gagnar varken dig eller någon annan. Sök den väg som kan leda dig till att förlåta dig själv. När du kommer dit blir allt annat så mycket lättare. Jag lovar.

MEDKÄNSLA

Ett steg som kommer antingen före eller efter förlåteslsen, beroende på hur just du fungerar och vad din situation är, är medkänsla. Genom att omfamna dig själv med den medkänsla du visar dina vänner och de du ölskar kan du även bli vän med dig själv.

Det bästa sättet att känna medkänsla med sig själv är att föreställa sig att någon du älskar känner sig sårad. Eller ledsen. Eller skäms för något de gjort. Tänk dig att det var någon av dem som var i din situation just nu. Vad skulle du säga till dem? Hur skulle du behandla dem? Vad skulle du göra för att lugna dem? Hur skulle du få dem att känna sig sedda, trygga, omhändertagna och älskade? Varför skulle du inte vara värd att få samma behandling som den du tänkte på? Gör samma sak för dig själv.

Ett hett tips: Om du vet att det är vissa saker som händer ofta, eller något som du drar upp varje gång du blir upprörd, kan du skriva ner precis vad du skulle vilja att någon sade till, eller gjorde för, dig just i den situationen. Nästa gång du är där igen vet du precis vad du behöver höra. Eller vad du behöver få. Ge dig själv det. Medkänsla.

NÅGON ATT PRATA MED

Att ha en bästis är att ha någon att prata med. Någon som alltid vill en väl. Alltid har något konstruktivt att komma med när en behöver hjälp. Men det är även någon att vara tyst ihop med. Någon som kan sitta vid ens sida mitt i värsta stormen och bara vara. Bara värma en med sin närvaro. Är du din egen bästis? Om du inte gör dessa saker för dig själv är det kanske dags att börja jobba på det. Ta en stund och fundera på hur du pratar med dig själv. Rackar du ner på dig själv? Kommer orden du gör alltid eller du gör aldrig upp i ditt självprat? Eller kanske varför kan du aldrig; att du aldrig lär dig; eller “favoriten” vad är det för fel på dig?

Säg åt din inre kritiker att hen har fått sparken och öva på att vända ditt självhat till självprat. Säg aldrig mer något till, eller om, dig själv som du aldrig skulle sga om någon du älskar. Det räcker nu.

Att ha någon att prata med är så oerhört viktigt, för det hjälper oss att få perspektiv på våra egna upplevelser och sortera våra intryck. Men tyvärr har alla inte tillgång till en samtalspartner. Det kan, till exempel, vara för att de lever ensamma eller för att de har någon funktionsvariation som gör det svårt med umgånget. För min egen del har en autoimmun sjukdom förändrat mina möjligheter att gå ut och träffa människor och den som aldrig kommer ut blir i längden lite svår att samtala med för de flesta. Det blir liksom obekvämt. Så vännerna faller ifrån och en tillbringar allt mer tid ensam.

Jag är något så komplicerat som en social eremit. Jag älskar att umgås och att prata med folk, men jag blir också utmattad av det och behöver få vila i långa perioder efter varje möte. Och telefonmöten kan vara ännu värre än fysiska möten. Inte blir det lättare av att mitt minne inte längre fungerar som det ska. (Och nej, det beror inte på åldern.)

En strategi som fungerar för mig nu, men som det tog många små steg över en längre tid för att nå, är att prata med mig själv och spela in samtalet med diktafon eller videokamera. Förr var det alltid alltid skrivandet som var min ventil, men nu kan jag inte skriva så mycket längre. Eftersom jag har jobbat mycket med att hitta lärosätt för folk som tror sig vara obildbara, hade jag redan tillgång till vissa hjälpmedel. Jag började experimentera med tal-till-text (heter det så?), men störde mig på att det var så långsamt. Jag testade diktafon och jag började vlogga. Allt i små snuttar som jag bit för bit kunde klistra ihop till samtal eller berättelser.

Nu har jag nästan svart bälte i självsamtal och berättarteknik via olika hjälpmedel. Men det har tagit mig flera år att komma hit. Jag hade otroligt svårt att höra min egen röst. Jag har aldrig velat vara framför någon kamera och i början stirrade jag mig blind på dubbelhakor, mina ögon som blinkar för ofta och andra “fel” som gjorde att jag inte kunde höra vad jag faktiskt pratade om. Vad jag försökte säga. Men eftersom jag tror på 30-dagarsutmaningar körde jag på och märkte efter tag att jag såg andra saker. Hörde andra saker. Och, bäst av allt, att med hjälp av mina inspelningar kunde jag hjälpa mig själv att komma ihåg mer.

Nu kan jag lyssna på mig själv och höra vad jag pratat om, vad jag oroat mig över och vad jag drömt om. Jag kan se mönster där jag upprepar saker som inte gagnar mig och göra något åt det. Och jag kan, till och med, sätta igång med ett stort bloggexperiment och försöka förvandla ett helt livs skrivande till blogginlägg som kanske kan komma någon till nytta.

Om du, liksom jag, inte har någon att prata med, eller om du känner att det finns sådant du inte kan prata om rekommenderar jag starkt att du provar att spela in samtal med dig själv. Jag började i ett mörkt rum där jag inte kunde se mig själv. Och i början blev det inte mycket sagt. Men redan inom de första dagarna började det droppa ur kranen och snart nog flödade det fritt. Ge det chans du också.

SJÄLVRESPEKT

Vi pratar ofta om självförtroende och självkänsla, men mer sällan om självrespekt. Jag tror att självrespekt kommer före självkänsla. Och att självförtroendet kan vara oavhängigt såväl självkänsla som självrespekt. Självförtroende ska vi prata om hrnäst, å det lämnar vi nu. Självkänslan kräver nästan att vi blivit bästisar med oss själva redan, så den lämnar vi också och ägnar oss istället åt att prata om självrespekt.

Respekt är ett ord som kommit att få en något märklig värdeförskjutning i min livstid. När jag var liten skulle man visa respekt mot de som var äldre, mot sina lärare och alla andra personer med någon slags överordnad ställning. Respekt var även något man visade automatiskt när man mötte nya människor. Idag pratar många om att andra måste börja. Du måste respektera mig först så kanske jag respekterar dig sedan. Sådant beteende bottnar ofta i osäkerhet, för att inte säga dumhet. Livet fungerar ju inte så att man bara kan knalla in till någon och avkräva dem respekt. Visst, man kanske kan tvinga folk att svansa runt för en men det är inte det som är respekt. Titta bara på Donald Trump. Ständigt omgiven av svansande smickrare och ständigt hånad och förlöjligad på grund av att människor med låtsasrespekt berättar om alla hans dumheter. Eller säljer dem.

Respekt börjajr på hemmaplan med respekt för dig själv och dina närmaste. Påminn dig själv om dina goda kvaliteter. Vad är du bra på? Vilka kvaliteter har du som du kan vara stolt över? Du kanske inte är bra på sport, men du är ett ess i matematik? Kanske har du något av en melodramatisk dramadrottning, men du har ett gott hjärta och sinne för humor? Fundera över vad just du har för goda egenskaper och skriv ner dem. Påminn dig sedan om dessa med jämna mellanrum.

Om du misslyckas, gör ett misstag eller gör något fel är det egentligen bara en sak som räknas. Gjorde du det med vilje? Om det var så kanske du måste fundera på vad det var som låg bakom och göra något åt det. Var det en olycka eller ett misstag har du två val. Låta det bli ännu en sten på självhatets mur eller släppa det, lyfta dig själv och säga att det ordnar sig. Det är ingen fara. Det är väl inget människoliv, heller? Vänliga människor väljer det senare alternativet. Gör det du med. Du är ju en vänlig människa.

Påminn dig själv om att du duger. Att du är tillräcklig. Skriv ner det med tillsammans med alla dina goda kvaliteter och egenskaper. Skriv ner saker som: Jag räcker till, precis som jag är. Jag är värd att… Jag förtjänar att må bra. Jag förtjänar att vara glad. Jag är värd att älskas.

Ge dig själv erkännanden. Det här nämnde jag tidigare, men då mer som ett sätt att handskas med en dålig dag. Erkännanden är dock alltid viktiga att notera. Vi gör det alltid när det gäller andras prestationer, men sällan när det gäller våra egna. Så kan vi inte ha det. Var medveten om dina egna prestationer och ge dig själv erkännande för dem. Hur små eller stora de än är. Och även om det var något som skedde i samarbete med någon annan. Fira din egen del i det hela. Beröm dig själv och njut av prestationen. Klappa dig själv på ryggen och säg kudos till mig! Eller kanske ett mer färgstarkt Fan, vad bra jag är!

Självrespekt handlar om att sätta värde på dig själv för den du är och inte tillåta andra att avgöra vad just du är värd. Det är att lita på dig själv, våga tänka själv, bilda dina egna åsikter och fatta dina egna beslut. Och det är att vägra jämföra sig med andra. När du respekterar dig själv spelar andras ris eller ros ingen roll. Det är förvisso fint om de tycker att du gjort något bra, men det är okej om de inte gillar det också. Om du vet att du gjort ditt bästa, att du varit den du vill vara och kunnat hålla dig till din livsfilosofi spelar ingen annan människas åsikt någon roll.

Slutligen handlar självrespekt om att hålla dina löften. Att göra det du säger att du ska göra. Var snäll mot dig själv genom att respektera dig själv på djupet.

BLI DIN EGEN BÄSTIS

Om du lyckats ta alla de föregående tolv stegen är du på god väg att bli din egen bästis. Även om du inte har alla steg helt under kontroll än är du fortfarande på god väg. Bara att börja bli medveten om alla de sätt som vi förminskar oss själva på är ett stort kliv framåt. Att kunna sätta fingret på allt det vi förnekat oss.

När du kommer till detta stadiet har du avskedat din inre kritiker, hittat sätt att handskas med situationer som puts you in your feels, som vi säger här i Englandet. Som får oss att känna väldigt starka och negativa känslor. Och du har börjat lyfta dig själv med självomsorg och och självrespekt. Ditt självförtoende har börjat växa och det växer en smula mer för varje framgång du kan lägga till din växande lista av positiva händelser.

Nu är det dags att börja jobba på din inre förespråkare. Den där inre rösten som för all framtid ska få bo i de rum din sparkade kritiker levde i. Här har du nu istället någon som gör vad bästisar gör. Försvarar dig när du blir påhoppad eller illa behandlad. Säger åt dig när du har fel och hjälper dig att ställa till rätta. Din inre förespråkare är alltid Team Du oavsett vad som händer. Om det hjälper kan du försöka föreställa dig hur den här ombudsmannen ser ut. Är det en människa eller något annat väsen? Är det en eller två? Hur är de klädda? Visualisera sin inre röst så att du alltid vet vad det är du letar efter när du behöver det där extra stödet. Den intre rösten är ju du, fast i alter-ego-form. Förprogrammerad med dina egna ord som du matat den med just för att de ska finnas där i situationer där du vet att du behöver stöd. Där du vet att du kommer att önska att någon kom till din undsättning. Var din egen bästis och se till att du jobbar på att ha en skicklig inre förespråkare. En bästis som alltid är redo,

Tro på dig själv. En del av att vara snäll mot dig själv är att alltid vilja, och välja, det bästa för dig själv. Och för att få det bästa måste du tro på dig själv. Du måste vara din egen bästis. Att tänka på sig själv, att våga tro på sig själv, är inte något dåligt. Det är, tvärsom, en förutsättning för att du ska må bra och våga ta de chanser du får och skapa förutsättningar för att kunna nå dina mål.

Det finns bara en människa på denna jord du inte kan ta ut skilsmässa från och det är dig själv. Så länge du lever kommer det att vara din primära relation – den som allt annat bygger på och utgår ifrån. När jag var ung blev jag ohyggligt provocerad varje gång jag hörde uttrycket att man inte kan älska någon annan om man inte älskar sig själv. Och det är, så klart, skitsnack. Givetvis kan även den som plågas av självhat, eller har en klinisk depression (för att nämna två exempel) älska andra människor. Men kanske är det så att i oförmågan att älska oss själva saknar vi även förmågan att fullt ut förstå hur vårt sätt att behandla oss själva påverkar de älskade. Och kanske är det så att vi aldrig riktigt kan känna ovillkorlig kärlek innan vi lärt oss att respektera, bli vän med och älska oss själva.

Självkärlek är inte lätt att nå om man har tillbringat ett helt liv i självförnekelse och självförakt. Men vi kan börja med självacceptansen och bygga vidare från den. Lär dig att bli en bra kompis för dig själv. Välj att vara snäll. Först och främst mot dig själva men i förlängningen även mot alla andra. Välj framför allt att vara snäll när något trasslar eller blir fel. Människor gör sällan misstag avsiktligt, så det finns all anledning att tro att vad du än gjorde eller vad som än drabbade dig var just ett oavsiktligt misstag. Ingen katastrof. Eller, som min gamla faster Wera alltid sade: Det var väl inget människoliv, heller?

Vänlighet och vänskap gör svåra, tråkiga eller läskiga situationer något lättare att hantera. Något mer uthärdliga. Det kan till och med göra någons dag! Att vara snäll kan vara ganska kraftfullt; det kan vara enkelt och det behöver inte kosta dig någonting. Tillåt dig att omfamna dig själv med samma vänlighet som du annars visar de du älskar. Bli din egen bästis och jag lovar att du kommer att märka en markant minskning även i antalet dåliga dagar du upplever. Och som en extra bonus kommer du aldrig att vara ensam när du alltid bär med dig din bästis. Du själv.

Kram och lycka till!

PSSST!

Nästa gång vi ses ska vi prata om lite större och mer krävande sätt man kan visa vänlighet och göra goda gärningar på. Jag hoppas att vi ses då.

1. 1. När jag talar om positivitet och att vara positiv menar jag inte den påklistrade toxiska positivitet som på tok för många livsstilsinfluensers gärna vill pådyvla oss. Det känns viktigt att få säga det. Det är viktigt att vara positiv och se framåt, men det är lika viktigt att ta dagen som den kommer och fålov att känna det man känner. Jag ivrar för att hjälpa dig som vill ha en hand att hålla i på vägen mot något nytt, men jag tror inte att vägen dit handlar om att låtsas som om inget har hänt och att sopa allt elände under mattan. Bara så du vet. 🥰

Evalena Styf

M/S Resilience

Efter 25 år som amatörbloggare på olika gratisportaler bestämde Evalena Styf sig för att satsa på att bli proffs. Planen var enkel: Hon skulle försöka samla ihop alla sina texter från mer än 40 års (!) skrivande och tapetsera en hel vägg med dem. Det var ett intressant projekt, men det skulle snart visa sig vara en omöjlighet. En enda vägg kan inte bära tusentals texter. Men om du tror att detta var dödsstöten för hennes dröm, då känner du inte Evalena.

M/S Resilience, fantasipiratskeppet där allt får plas, allt är möjligt och alla kan få vara med, föddes ur ett liv i spillror. Från sin sängkammare på kommandobryggan sorterar nu Evalena sina texter, redigerar dem och bestämmer var och när de ska publiceras. Innehållet är till stor del inriktat på personlig och professionell utveckling, hur man förverkligar sina drömmar och hur man kan finna vägar att fortsätta leva, och älska, när allt verkar hopplöst.

Ur det stormiga hav som är hennes liv fiskar hon upp ett brett utbud av ämnen, minnen och berättelser. Hon kryddar dem med omsorg, tillagar dem med sin kärlek till det skrivna ordet och serverar dem på de olika bloggar som tillsammans utgör det imaginära skepp som bär namnet på ett av Evalenas främsta karaktärsdrag. Resilience.

VAD KUL ATT DU ÄR HÄR! VAD VILL DU GÖRA NU?

VILL DU PRATA?

VILL DU HJÄLPA TILL?

DELA & GILLA

Vill hjälpa Växthuset nå ut till fler läsare kan du dela och gilla inlägg på pinterest, sociala medier och/eller i andra sammanhang. Tagga mig gärna när du gör det, så jag får möjlighet att tacka för hjälpen.

Kom ihåg att dela antingen med en länk tillbaka till sidan (det finns knappar för det överst på sidan). Använder du någon av mina texter i andra sammanhang lägger du till en källhänvisning som innehåller författarnamn, titel samt var och när det publicerades.

Det kan till exempel se ut så här:

Styf, Evalena. 2020. Namn på blogginlägget. Växthuset. [Blogg] 1 januari. http://frkstyf.com/ÅÅÅÅ/MM/DD/namn-pa-inlagget/ (Hämtad YYYY-MM-DD).

FÖLJA & PRENUMERERA

Du kan även hjälpa Växthuset genom att följa mig på sociala medier och gilla-dela-kommentera när jag postar något nytt.

För närvarande kan du hitta Växthuset på facebook, på instagram och på twitter. På pinterest har jag bara ett konto på engelska, men där finns även så kallade boards där jag lägger upp en ny pin för varje nytt blogginlägg på svenska. Här hittar du min coachingrelaterade pinterest; men jag har också en hel massa spännande samlingar med allt från matlagning och hemmafixartips till resmål och språkråd på Evalenas pinterest.

Månadsmailet rullar igång i början av 2021, men du kan prenumerera redan nu om du vill vara säker på att inte missa något. Alla som prenumerar innan nyhetsbrevets början kommer att få en liten present eller två efter att första månadsmailet skickats ut.

TACK FÖR HJÄLPEN

Som blivande proffsbloggare tar jag mer än gärna emot all hjälp jag kan få, och det jag behöver mest av allt just nu är hjälp att utvidga min läsekrets. Jag vet att det kan vara svårt att få följare att följa med från gratisportalerna till en privat domän, men med din hjälp kanske vi kan locka hit tillräckligt många för att google och de andra sökmotorerna ska börja känna igen mig.

Om du läser, delar, gillar, kommenterar, följer och prenumererar blir jag galet glad och tacksam. Då jobbar jag bättre och det blir många fler blogginlägg skrivna. Bra va? =)

SÅ BLIR DU BÄSTIS MED DIG SJÄLV:
13 SMÅ STEG UT UR KOMFORTZONEN