Det börjar likna ankskit. Vi har nått mitten av april och jag har då aldrig varit med om något liknande. Varje kväll tänker jag att imorgon måste vi väl i alla fall få en lugnare dag, och varje ny morgon tynar den optimismen bort i takt med att nattens nyheter lyser upp min skärm. Det går inte att polera det…